I min värld är allt antingen en ständig mental orgasm fylld av endorfin, eller en helvetisk avgrund då marken faller samman under mina fötter.
trauman gör sig ständigt påminda men ändå försöker jag må bra. det är viktigt att ha perspektiv i detta ständiga limbo jag befinner mig i.
Jag vill bara påpeka (eftersom jag inte kan ändra inlägget i efterhand) att när jag skrev "skillnaden mellan människodjuret och de andra basala livsformerna" så är det alltså inte menat som någon förhöjning av människan, det var fel skrivet av mig, människodjuret är minst lika basalt som vilken lortbagge som helst. vissa andra livsformer however är långt ifrån basala Delfiner till.ex ett djur som förövrigt åxå kan känna empati, trots vad ordspråket om människan säger