Anletsdrag

me pardonner, la grand-mère pour les mémoires incinérées.


Jag vet inte var jag ska börja, allt blir luddigt och avlägset.
Min älskade farmor Gunnel lämnade sitt skal nyligen och nu behöver hon inte lida längre.

Jag älskar dig, farmor. Jag önskar att jag hade haft möjligheten att träffa dig innan det var försent..
Inga varningstecken innan allt kom på samma gång.

lite glädje kan jag finna i den sista stunden vi fick i vintras, betydelsefulla dialoger och härligt sällskap..
önskar bara att jag hade fått chansen att dela med mig av bekräftelse en sista gång till dig, mina känslor och värderingar där du varit & är inräknad.

din begravningen kunde jag inte gå på heller, eftersom jag presis åkt på årets värsta förkylning..

att hålla dina händer en sista gång och ta farväl av ditt värmelösa skal var väldigt betydelsefullt för mig..
jag önskar bara "om jag ändå"
presis som alla andra varelser med någon form av medvetenhet begränsar jag mig, jag lovar mig att det kommer hända, att jag ska göra saker, besöka mina närmaste, ta tag i viktiga punkter, storstäda, börja jogga, gå ut med katterna en långrunda.. skriva uppsatser, läsa den där boken, rensa ut i förrådet.. bara inte just nu.. sen, senare.. och gärna inte här.

det är den livsstilen vi vant oss vid i det samhället vi tillhör. vi har lärt oss bli beroende av "det"(plural, obestämd form) vi skulle inte klara oss utan alla "hjälpsamma faktororer" som vi anser underlättar våra liv. och det blir aldrig rätt tidpunkt för någonting oavsett hur länge man skuter upp det, hur många ursäkter man än intalar sig. (när det har hänt så.. först måste jag.. om det hade hänt så.. om jag hade haft det så.. om jag gör det det, sen kan jag..)

sålänge vi låter oss bli beroende av samhället till den grad att vi begränsar och handikappar oss själva i andra punkter rent undermedvetet, för att det alltid kommer vara något i vägen, det kommer det alltid finnas något som gör att vi känner att vi vill & behöver skuta upp det, vad det än är. vi intalar oss att det kommer hända, bara inte nu... inte just nu.. senare.. sen. då.

det som stoppar & hindrar oss här och då, är var som stoppar & hindrar hela våra liv.
för att låta oss ta kontroll över våra liv och inte begränsa oss, måste vi vara medvetna om våra handlingar & val.

vi fick inte ta det där sista ovärdeliga farvälet av varandra, sakerna jag ville dela med mig av, berätta för dig, bekräfta till dig. Förlåt att jag inte gjorde det.

förlåt.