Anletsdrag

Gåvan av tid - det enda vi har, och det enda vi inte har.

I vimlet av en stressad och oförlåtande värld utan andra chanser
försöker jag lova mig själv att, jag försöker inte passa in - jag försöker bara passa på.

Ändå är det som om jag slösar bort mitt liv, och låter det rinna ut mellan fingrarna på mig.
Till vilken grund undrar jag? att alla mina gärningar och handlingar, väderingar och åtaganden i slutändan ändå aldrig spelar någon som helst roll oavsett vad som händer?..

born to life - cursed to die
born to die - cursed to life

Det är relativt intressant hur snabbt människohjärnan går tillbaka till ett primal stadie, dvs överlevnadsinstikter före moraliska värderingar, föreställningar om betydelser etc.
Hur allt som man kämpar för och som kanske betyder något för personen ifråga i en materialistisk tankegång, kan blåsas ur och bli betydelselösa när det väl kommer till extremer.
Verkliga extremer, där inbillade betydelser inte längre spelar någon roll.

Att kämpa för det där som verkligen är viktigt, för personer som man skulle kunna offra allt för.
Någon som kanske gett dig liv & syfte.

Översikt

Jag vill börja med att presentera mig själv och min person,
är det någonting ni undrar över eller är mer nyfikna på - hör gärna av er!

mitt namn saknar betydelse i det här sammanhanget, men kan komma att involveras i framtiden
min fysiska ålder är 22år och jag har en normalbyggd kroppsform.
min mentala ålder däremot, är något helt annat.

jag vågar påstå att jag är en intelligent & mentalt medveten individ.

jag har arbetat som massör på profitionell nivå ett antal år och jobbade även under kommission.
jag är son till en kockerska och har därför väldigt god kvalité på maten jag gör

/Med vänliga hälsningar

Tankar

Ofta fylls jag av existensiella tankar.
i den här sjuka världen vi lever i är det avsaknaden av intelligens/medvetenhet & respekt som gör den gråare än vad den borde vara.

i dagens samhälle bryr sig inte folk om de saker som verkligen betyder något.
istället bryr sig majoriteten av folket bara om högst tillfällig fysisk njutning. och det är även därför jag har så få maskulina vänner. - för att mitt släkte inte är intresserade av vänskapskontakter framför sex & andra tillfälliga njutningar som inte varar i det långa loppet.

jag vågar påstå att majoriteten av alla män & killar i världen är svin & idioter.
jag som man har själv rätten att erkänna detta.

dock. kan jag inte säga att jag inte är en av dem.
after all, det vore fel av mig att säga att alla andra är idioter - men jag är bra!
det är helt enkelt inte upp till mig att göra det avgörandet, för jag har inte rätten att göra det.

det min nyfunna vän, är vad jag kallar korrekt agerande. :-)

klassskillnader & tillgångar som inkomst är något som tydligen avgör vad du är värd i samhällets ögon.
när det är individen som verkligen är värd något, den mentala individen.
alltså INTE ditt skal.

Framtiden

jag vet inte vad framtiden kommer erbjuda, men jag hoppas innerligt att det är lycka med i bilden.
jag har haft planer sedan 2004 på att bli brandman, då jag gick på ett specialutformat säkerhet & räddnings prog.
men just nu tar jag det en dag i sänder

jag är sjukskriven just nu för depression, då jag har en hel del dåliga minnen ifr mitt förflutna i bagaget
som jag känner att jag måste ta tag i, för att kunna få ett värdigt liv i framtiden.

Drömmar & mål

jag har igentligen bara en ambition - att vara lycklig tillsammans med mina medmänniskor.
att må bra & att må bra tillsammans med någon annan.

min drömkvinna är just det, en kvinna & inte en tjej.
tänkande & reflekterande, respekfull & fin i själen. det är vad som verkligen betyder något
resten är bara skal.

Spoiler: jag har starka & sunda verderingar, jag har inga problem att respektera dig & dina känslor, men kan du inte respektera mig & möta mig halvvägs kan du lika gärna gå vidare, för isåfall har du inget att hämta här.

*Skönhetsideal:

jag upplever att den ”skönhetssynen” samhället har, där kvinnor ska se ut som om dom kom ifr koncentrationslägren i auswitch är helt jävla fucked up. vill man ha en tjej med en kropp som en tioårig pojke, och man verkligen tänder på det, kan man lika gärna skaffa sig en tioårig pojke.

jag, även om jag inte är stolt över det, attraheras av utseendet på en kropp. jag vill och önskar att det inte vore så, eftersom jag vet bättre. eftersom det är personen, medvetandet bakom skalet som verkligen betyder ngt. men jag tänder iaf på skalet, hur mycket jag än vill att det vore annorlunda.

det som då attraherar mig är kvinnliga former. breda höfter, stor rumpa. bröst intresserar mig inte, men kvinnliga former över lag. ett skelett för mig är motbjudande, jag äcklas av det i ren förskräckelse, jag kan inte i min vildaste fantsi förstå hur någon i sina sinnes fulla bruk kan tycka det är ”hett”..
en kvinnas kropp är en vacker skapelse, kvinnliga former som i våra instinkters natur väcker ”åtrå”

*Sällskap i form av andra djur:

andra djur representerar för mig, en villkorslös kärlek, som människan totalt avsaknar.
en slags fläckfri personifiering av ngt som inte bara söker sina egna mål till varje pris.

*Lögner & andra falskheter, beteenden som inte är okej:

det finns tyvärr inte bara få saker jag ogillar så starkt som falskhet i den här miserabla världen vi lever i.
men en sak vill jag att du som läsare ska veta.
jag ljuger aldrig. jag är ärlig och öppen, och om du eller någon annan någonsin ljuger för mig, eller är falsk på annat sätt, kommer jag aldrig att lita, eller tro på er igen.

*Knark:

jag har extrem knarkpolicy, jag hatar det något fruktansvärt och ser i ärlighetens namn ner på de personer som nyttjar sådant. jag har i min ungdoms dagar testat på vad jag i dagsläget kom att hata, då alltför många personer i min omgivning förstörs och har blivit förstörda av det.

som jag redan gått in på tidigare är det för mig personen, den mentala individen som betyder något.
knark förstör det, förstör det enda som betyder något.
ruinerar relationer & formar människor till något helt annat.
jag tänker inte gå djupare in på detta nu, mer än att jag inte vill ha något med knark att göra i mitt liv.

Darkness is a state of mind - i can go where you would stumble

Ångest oro rädsla sorg & smärta.. känslor överallt.

Jag kan inte göra rätt för mig i en text, jag kan inte skriva något - oavsett hur välformulerat och genomtänkt eller medvetet omarbetat det än är, som ens kommer i närheten av att ge en rättvis bild av mig och mitt liv, mina upplevelser, mina erfarenheter, medvetandet & varelsen som är jag.

Det är mycket jag önskar jag kunde göra ogjort eller annorlunda & det kommer alltid finnas dom saker man ångrar i efterhand, och de gånger man blir efterklok. Mina val och det jag gör, säger och agerar utifrån är vad jag själv upplever som rätt, presis som vilken tänkande organism som helst.

Jag och mina handlingar är för mig det som är moraliskt korrekt, det mest rätta att göra i situationen, även om det ibland kanske gäller att välja den mindre av två ondskor. Jag kan försöka överväga och förstå vad andra uppfattar som korrekt eller rätt, men det kan i stora drag inte ändra min egen förinställda uppfattning av vad som är rätt och fel, även om jag smakar av det i abstrakta termer.

Sen är det ju lite så att - för oss själva har vi alltid rätt, oavsett vad vi gör så har vi alltid i vårat sinne - rätt.

Även dom gånger man har gjort fel, så har man rätt - för man har rätt om att man har felat (och skiktet mellan att ha rätt medans man har fel och fortfarande ha rätt när man "inser" att man "hade" fel, existerar inte i någon större marginal eftersom vi oavsett situation alltid alltid har rätt, vilket fortsätter att vara "rätt" även under en betydelseskillna, oavsett vad vi än gör säger eller tänker.) som sagt, i vårat sinne har vi aldrig fel, vi har alltid rätt.

Jag har gjort saker i mitt liv som jag anser som fel, saker som fått mitt samvete att må dåligt, många saker som "vanliga" människor inte anser som något man borde ångra, men jag tänker lite längre utanför min bubbla än så..

Jag försöker i stort sett alltid följa mitt samvete, det är den vägen jag går i mitt liv, och visserligen skulle min upplevelse av att ha "rätt" fortfarande vara där även om jag som en defekt varelse skulle skärma av tankegångarna om något större och djupare än det innanför just min bubbla.

Om det sedan leder mig mot gott eller ont, spelar i det långa loppet inte någon som helst roll, det som är viktigt är att jag är genuint ärlig mot mitt hjärta, och mina moraliska värderingar.. och att jag ser förbi idyllen av att man alltid redan gör rätt..







(bara för att notera, jag infogar en bild med scan aka swedish meats här, vilket kan ge sken om att det jag skrivit handlar om kötthandel eller djurhantering, visserligen är jag starkt kritisk till det jag just nämnde, men min text handlade inte om just det, även om det kan tolkas så eftersom jag lagt upp bilden nu.)

me pardonner, la grand-mère pour les mémoires incinérées.


Jag vet inte var jag ska börja, allt blir luddigt och avlägset.
Min älskade farmor Gunnel lämnade sitt skal nyligen och nu behöver hon inte lida längre.

Jag älskar dig, farmor. Jag önskar att jag hade haft möjligheten att träffa dig innan det var försent..
Inga varningstecken innan allt kom på samma gång.

lite glädje kan jag finna i den sista stunden vi fick i vintras, betydelsefulla dialoger och härligt sällskap..
önskar bara att jag hade fått chansen att dela med mig av bekräftelse en sista gång till dig, mina känslor och värderingar där du varit & är inräknad.

din begravningen kunde jag inte gå på heller, eftersom jag presis åkt på årets värsta förkylning..

att hålla dina händer en sista gång och ta farväl av ditt värmelösa skal var väldigt betydelsefullt för mig..
jag önskar bara "om jag ändå"
presis som alla andra varelser med någon form av medvetenhet begränsar jag mig, jag lovar mig att det kommer hända, att jag ska göra saker, besöka mina närmaste, ta tag i viktiga punkter, storstäda, börja jogga, gå ut med katterna en långrunda.. skriva uppsatser, läsa den där boken, rensa ut i förrådet.. bara inte just nu.. sen, senare.. och gärna inte här.

det är den livsstilen vi vant oss vid i det samhället vi tillhör. vi har lärt oss bli beroende av "det"(plural, obestämd form) vi skulle inte klara oss utan alla "hjälpsamma faktororer" som vi anser underlättar våra liv. och det blir aldrig rätt tidpunkt för någonting oavsett hur länge man skuter upp det, hur många ursäkter man än intalar sig. (när det har hänt så.. först måste jag.. om det hade hänt så.. om jag hade haft det så.. om jag gör det det, sen kan jag..)

sålänge vi låter oss bli beroende av samhället till den grad att vi begränsar och handikappar oss själva i andra punkter rent undermedvetet, för att det alltid kommer vara något i vägen, det kommer det alltid finnas något som gör att vi känner att vi vill & behöver skuta upp det, vad det än är. vi intalar oss att det kommer hända, bara inte nu... inte just nu.. senare.. sen. då.

det som stoppar & hindrar oss här och då, är var som stoppar & hindrar hela våra liv.
för att låta oss ta kontroll över våra liv och inte begränsa oss, måste vi vara medvetna om våra handlingar & val.

vi fick inte ta det där sista ovärdeliga farvälet av varandra, sakerna jag ville dela med mig av, berätta för dig, bekräfta till dig. Förlåt att jag inte gjorde det.

förlåt.

”The air will always be too filled with something. Your body too sore or tired.
Your father too drunk. Your wife too cold. You will always have some excuse not to live your life.”

- Chuck Palahniuk, Haunted